Bland äppelträd och pioner

Sedan jag var liten har pappa visat mig hur äppelträd ska klippas. Min pappas äppelträd i sommarstugan är bland de finaste jag sett. Själv har jag alltid varit åskådare och aldrig klippt ett träd själv.  Det är inte lätt att klippa äppelträd och borde inte få göras av vem som helst. Jag brukar alltid titta in i folks trädgårdar och lägger ofta märke till hur fula deras träd är klippta. Idag var det en vaktmästare som klippte äppelträden på jobbet. Inget illa om honom, men han visste verkligen inte vad hann höll på med. På måfå gick han runt och klippte av grenarna helt galet... När han var klar såg trädet alldeles hemskt ut. Tråkigt, för det var ett fint träd med god potential. 

Från tråkigt till underbart... När vi flyttade hit förra året växte det en stor gammal pion mitt i gräsmattan. Bland de få saker som faktiskt var något av värde på denna tomt. Men mitt i gräsmattan vill jag inte ha en pion, så jag läste sida upp och sida ner om hur man delar och flyttar pioner. På de flesta ställen stod det hur pass svårt det är att flytta en pion och hur noga man måste vara med alla rötter osv. Jag kan säga att jag var allt annat än försiktig. Den var så stor och rötterna satt så djupt att nästan alltihop blev hackat i småbitar av mig och spaden. Jag satte ner många rotklumpar i de nygrävda rabatterna och vattnade dem hela sommaren. Bladen vissnade ner ganska fort och jag tänkte att nu är det kört! Jag har dödat den enda fina, gamla perenn som fanns på denna tomt! Jag har känt mig ledsen och eländig över detta ända tills nu. 

Varenda en av de planterade, avhuggna rötterna lever!!! Det är ju helt makalöst! Hur är det ens möjligt? Lyckligare kan man nog inte bli! Kanske det inte är så svårt att handskas med trädgårdarnas drottning ändå?! :)