När jag njutit ett bra tag av tystnaden gick jag tillbaka hem och började arbeta i trädgården. Två satser sten har jag gjutit, med den nya finbetongen. Tror det kommer bli väldans bra. Eftersom solen värmde så härligt idag använde jag barnens pulkor som skydd så att betongen inte ska hårdna för snabbt.
Medan jag väntade på att den första omgången skulle sätta sig grävde jag upp de pioner jag satt för tätt och planterade om dem. Jag fick även upp en ur "skräprabatten" invid altanen.
Här ska de nog trivas och växa till sig ordentligt, hoppas jag. Jag gick också för att se efter om de knölar jag slängde förra året var vid liv. Jag slängde dem i en hög när jag slaktade pionen som växte mitt i gräsmattan och trodde då inte att de skulle bli något av rotstumparna.
Men jag måste säga att den pionen verkligen vill leva, till varje pris! Varje avhuggen rotklump (som legat i en hög ovanpå marken i över ett år) levde! Sju nya plantor fick jag att gräva ner i min rabatt.
Något annat som vägrat att dö är sälgpinnarna som vi högg och sparade för att kunna fläta staket med. De tog jag idag och satte ner längst bort på tomten, i hopp om att de ska bilda en grön vägg.
Efter att jag tryckt ner alla pinnarna hade jag så ont i armarna att jag fick ta en välförtjänt paus. En kopp te på trappen med utsikt över allt det vackra.
Rosorna trivs väldigt bra med den här varma, milda hösten och de fortsätter och blomma allihop. Härligt!
Efter pausen planterade jag de plantor jag fått av grannen i "Andra årets rabatt". Nu ser rabatten riktigt bra ut, med flera sorters perenner och rosor. Det är nog till och med så att alla mina tänkta frön inte kommer att få plats. Jag kommer helt enkelt att få välja några få till denna rabatt och sedan satsa på fler rabatter. Inget mig emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar