Jag har ju frösått i stort sett hela min trädgård såhär långt, förutom rosorna och pionerna. Det växer så det knakar precis överallt! Både i och utanför rabatterna, där frön med vindens hjälp har hamnat och självsått sig.
Det är för mig helt otroligt hur ett litet pyttefrö kan växa och bli till en två meter hög perenn med blad stora som tallrikar och med vackra blommor i överflöd. Rötterna letar sig genom jorden, tjocka som fingrar och allt detta liv och oerhörda kraft finns inkapslat i ett enda frö... Hur får det plats?
Och alla frön vet precis vad de ska bli när de hamnar i jorden, allt finns där redan från början. Det är väldigt sällan något går fel. För mig finns det inget som är så spännande som att stoppa ett frö i jorden och se vad som händer med det.
Självklart, det står ju på fröpåsen precis vad det ska bli, men ändå... Det är något visst med att följa ett frö från påsen till fullfjädrat planta i rabatt, grönsaksland eller växthus.
Trollrudbeckia
Här är ett frö av violerna i rabatten som hamnat i stengången med vindens hjälp. Den har inte ens jord att växa i...
Att kunna stoppa några små frön i marken och få mat för en hel familj är fantastiskt, otroligt enkelt, en enorm lyx och väldigt tillfredsställande och gott.
Livet är något fantastiskt, något vi alla måste ta hand om och njuta av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar