Plattsättning och fågelräddning

Idag har jag haft en produktiv förmiddag. Eftersom stenplattorna kom redan igår kväll kunde jag ju inte låta bli att åtminstone lägga en gång färdig. Det är gången mellan våra nya rabatter nedanför trappen som jag lagt. Sedan blev jag alldeles för blöt och kall för att fortsätta, så grönsakslandet sparar vi på. Så här ser det ut just nu: 

Älskar att plattorna är begagnade då det ser ut som de redan legat här i flera år. Det ger ett helt annat uttryck till trädgården. 

Medan jag höll på att jobba hörde jag något obekant ljud från inglasade verandan. Gick för att se vad det var och hittade en stackars Blåmes som förtvivlat flög mot rutorna och försökte ta sig ut. Jag gick fram till den och sträckte fram mina händer (för jag tänkte försöka fånga den för att ta ut den) och fågeln som hela tiden höll koll på mig klev själv över i min hand! Gissa om jag blev förvånad! Hur kan en vild liten fågel lita så på mig? Den satt stilla kvar tills jag burit ut den. Då flög den en bit och stannade sedan där och sjöng en trudelutt. Det är nog bland det finaste ögonblick jag fått uppleva. Blåmesar är underbart vackra fåglar när man får se dem på sådant här nära håll!