Vi sökte på nätet och hittade ingenting. Att köpa från plantskolor eller liknande verkade vara hiskeligt dyrt. Av en slump körde jag en dag förbi en energiskog inte alls långt ifrån oss och vi började leta efter ägaren till den. Det var inte heller lätt. Det ena spåret ledde till nästa. Jag kom över en flera år gammal artikel om en bonde som klagade på bävern som förstört stora delar av energiskogen. Vi sökte vidare på hans namn och kom över ytterligare en artikel om att han sålt en bit mark till en annan bonde. Kunde det vara energiskogen som sålts?
Vi ringde upp den nya ägaren och frågade. Visst stämde det. Energiskogen var hans och när vi frågade om vi fick hämta ett par pinnar skrattade han bara.
Visst fick vi det! Hurra! Och så började mastodontjobbet med att kapa pil och frakta hem i omgångar på biltaket.
Medan min stackars karl fick ge sig ut i meterhöga brännässlor och hämta lagom långa pinnar, började jag slå ner armeringsjärn i marken.
Det visade sig att det behövdes bra mycket mer pinnar än vi först trodde. Första provomgången räckte inte långt alls. Bara några decimeter.
Men "många bäckar små...." som man brukar säga. Efter en vända till med bilen staketet ännu lite högre.
Efter många turer till energiskogen, slagsmål med svärmar av myggor och alldeles för många närgångna brännässlor är nu det första staketet på plats. Kommer bli mysigt att sitta där inne när hela sittplatsen är klar, huset borta och växthuset står där i dess ställe. Kanske nya favoritplatsen i trädgården?
Nu måste jag bara övertyga maken om att hämta pil till det andra staketet också..
Halva jobbet är färdigt och hälften kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar